Visst e det så, konstigt det där…känns som dagen varit super lång, men det e bara 20 över 10.
Kan det va den tidiga morgonen ? Eller natt springet ? Eller min super analysering av livet, kanske.
Vi åkte som sagt bort en stund i dag till Karro & Kenta, så jävla lovley att komma här i från ett tag, barnen skratta hundarna njöt, god lunch, bara där himmelrike, men så efter lunchen klädde vi alla på oss och drog ut, med ungar å hundar, gick till rastgården där det va fullt med jyckar, sprang på Malin med vovvarna på vägen dit ha ha ödets ironi.
Ja hundarna njöt av att få springa av sig, Iza-boo njöt av att få sitta i ryggsäcken i värmen å titta på, men när dom andra som va där från början gått, var det dax för lill fisan att få springa loss med dom stora tjejerna
När hundarna var nöjda gick vi till närliggande lekpark där det var barnens tur att röja.
Nöjda kalla åkte vi hem, hade kunna stanna mycket längre, helt säkert.
Väl hemma möter vi Nathan i dörren, tjooohoo. Tonåringen stannar hemma med grabbarna vi tjejer går till frissan, alltid lika trevligt.
Han inte med Madde eller skogen med Sadi, hade väl velat båda, men tiden jobba emot mig…
Hoppas på strålande solsken i morgon igen, då ska jag minsan ut med Sadi å alla barn å alla hundar.
Så dagen i helhet super som jag trodde i morse
Men efter sol kommer regn…..ja dagen e inte perfekt, ALKOHOL å allt det har att erbjuda form av irritation, vredesutbrott, missuppfattningar, MINNESLUCKOR, feltolkningar, felbedömningar, besvikelse, misströstan, sårbarhet, misstänksamhet, förhastade beslut. ja listan e lång.
Vad ska jag säga Vardags mat ?
Hur kommer det sig att vi människor är så anpassningsbara ? eller är det bara en mur man bygger upp för att klara av det, för att den sen ska rivas när man inser att nä behöver inte anpassa sig ?